VIll ni läsa mer?

Den här bloggen tvärdog eftersom jag fått barn. Jag läser den själv ibland, bara för att inte ta min skatt för givet.

Vill ni läsa mer om vad som hände sen så hänvisar jag till min andra blogg här: Grynet

Tack.

Ibland önskar jag att jag vore kristen,  bara för att kunna tacka Gud för allt jag fått och visa min tacksamhet över att vi ska få den största gåvan som finns.

Med tanke på att vi båda var rädda för att inte kunna få barn, av olika personliga anledningar, känns det än mer som att det är meningen att just vi ska få detta efterlängtade barn.

Jag längtar.

Jag gjorde det.

Efter noggrant övervägande valde jag att ta vaccinet. Det ska även de andra som är gravida på min arbetsplats göra.

Vaccinera eller inte vaccinera. Det är frågan.

Vaccinera, eller inte vaccinera? Alla dessa ”experter” som ska ha åsikter gör befolkningen bara osäkra. Hade jag inte varit gravid hade jag varit i en helt annan situation, men nu känns det riktigt läskigt. Ska jag riskera att få den nya influensan genom att inte vaccinera mig, och vad har det i så fall för risker för bebis? Om jag vaccinerar mig, kommer vaccinet då gå över till barnet, och vad är riskerna med det?

Den här beslutet handlar inte bara om mig. Vanligtvis ska man inte ta vaccinationer under graviditet. Vad är skillnaden nu?

Vill aldrig ta för givet…

Ibland försöker jag verkligen tänka hur jag kände innan jag blev gravid,  angående risken för barnlöshet. Det är svårt, speciellt som bebis (som nu gått igenom arbetsnamnen cellklumpen och kidneybönan och blivit ”bebis”) sparkar och har sig där inne. Det kan tyckas vara lite martyraktigt att försöka återskapa ångestfyllda känslor, men det är bara för att jag inte vill ta detta för givet.

Vi väntar världens mest välkomna barn.

Bebis vecka 20.

Den här bloggen dog.

Var svårt att fortsätta sksriva om rädslan för att inte kunna bli gravid, efter att jag kissade ett plus på stickan. 🙂

Semester.

Jag tror min hjärna har tagit sommarlov, därav skrivbrist i blogggen!

Återkommer när hjärnan vaknat igen.

Morgonstund har guld i mund.

Jag träffade båda brorsdöttrarna plus gudsonen i helgen och som alltid var det som redbull för själen. När Nadja klockan 7 på söndagsmorgonen kom in och sa ”godmorgon, dags att vakna” och hoppade upp i sängen och myste, då var livet bra. Jag såg till att få in Vanja i sängen också, sen hade vi morgonmys och kramkalas en stund.

Just då kändes det som att jag skulle kunna vakna så alla dagar.

Förvirrad.

Idag har det verkligen varit bilder på bebisar och gravidmagar överallt. En syssling till mig har nyligen blivit pappa till ett fullkomligt perfekt litet gossebarn. En gammal klasskompis är höggravid upptäckte jag. Hittade två gamla klasskompisars bloggar, där de skriver om sina familjeliv med bilder och hela köret.

Märkligt är hur vuxna de är, vilket får mig att fundera på vad tusan jag har gjort och vad jag håller på med. De har hus som de renoverar eller fina tipptopprenoverade bostadsrätter i schyssta områden. Själv bor jag i en studentlya på 26 kvm, inga barn och inte ens i närheten av att ha barn på G….Visst, jag har högst utbildning, men vad är det egentligen? Ibland känner jag att jag skulle kunna offra hälften av mina hjärnceller mot att ha deras liv. Ibland har jag tyckt att de är tragiska som inte gör något vettigt innan de bildar familj.

Ärligt talat så har jag tidigare nästan föraktat det liv många av mina bekanta valt att leva. Att inte leva först, utbilda sig, resa… göra skoj saker! Men om det här slutar med att jag aldrig får barn… då kommer jag svära över mig själv, över att jag är så tänd på högskoletitlar. Över att jag kanske offrat mitt högsta mål i livet….för ingenting.

Hormonsvaj.

En smidig sak med att vara sjuksköterska är att det är lätt att smygkolla provsvar och egna journaler. Fast det får man inte göra, för man får bara kolla sina patienters journaler. Jag är inte min egen patient, men å andra sidan tänker jag inte anmäla mig själv för att ha läst mina egna journaler.

Det mesta såg tipptoppigt ut. El-status och blodvärde och blodfetter och sådant var perfekt. Hormonerna var… huy. Inte inom referensvärdena. Men jag kan för lite om det för att veta hur illa det är.

Skrev ut lab-listorna och planerar väl att googla lite när jag orkar.