Förvirrad.

Idag har det verkligen varit bilder på bebisar och gravidmagar överallt. En syssling till mig har nyligen blivit pappa till ett fullkomligt perfekt litet gossebarn. En gammal klasskompis är höggravid upptäckte jag. Hittade två gamla klasskompisars bloggar, där de skriver om sina familjeliv med bilder och hela köret.

Märkligt är hur vuxna de är, vilket får mig att fundera på vad tusan jag har gjort och vad jag håller på med. De har hus som de renoverar eller fina tipptopprenoverade bostadsrätter i schyssta områden. Själv bor jag i en studentlya på 26 kvm, inga barn och inte ens i närheten av att ha barn på G….Visst, jag har högst utbildning, men vad är det egentligen? Ibland känner jag att jag skulle kunna offra hälften av mina hjärnceller mot att ha deras liv. Ibland har jag tyckt att de är tragiska som inte gör något vettigt innan de bildar familj.

Ärligt talat så har jag tidigare nästan föraktat det liv många av mina bekanta valt att leva. Att inte leva först, utbilda sig, resa… göra skoj saker! Men om det här slutar med att jag aldrig får barn… då kommer jag svära över mig själv, över att jag är så tänd på högskoletitlar. Över att jag kanske offrat mitt högsta mål i livet….för ingenting.

3 svar

  1. Det är det största misstaget många gör, att tro att livet är över när man har fått barn men det är då det börjar på riktigt!
    Livet behöver inte ta slut, men det krävs mer planering än om man var själv 🙂 Man kan fortfarande resa, göra skoj-saker och utbilda sig. Jag började utbilda mig efter jag hade fått barn, det är lite tuffare men det går. Jag vill resa med mina barn och vill jag göra en resa på egen hand med Rob finns min mamma 😀
    Jag valde att ha barn när jag var ung för att jag ville orka med mina barn och leva ett bra liv tillsammans med dem. (sen när jag blir pensionär har jag vuxna barn som hjälper mig hehehe)
    Det har varit jobbigt och tråkigt vissa stunder då jag har varit den som fått barn först av alla kompisarna. När kompisarna varit ute och festat, varit på bio m.m har jag varit hemma med barn. Att få barn innan alla andra sätter vänskap på prov och man får verkligen veta vilka som är ens riktiga vänner. Mer än hälften försvann för mig, från att ha varit den som var på alla fester och alla ringde och umgicks med blev jag den tråkiga som ville ha filmkvällar, picknickar, middagar m.m. Och hade BARN.

    Det kan vara svårt att ha barn ibland och jag kan förstå dem som vill ”leva” innan de slår sig ner och skaffar familj, det är ju lite lättare utan barn. Men för mig började livet när jag fick barn. Jag kan förstå det du skriver men dem val du har gjort har varit bra, det måste du tro på själv. Du är ung, inte ens 30 så det finns tid kvar, du har inte slösat bort ditt liv på studier..än 😛

    Jag hoppas det går bra för dig och att det blir en knodd snart ;D

  2. Vill bara skicka en jättestor kram till världens bästa svägerska! Du är bra! Det är bara dumt att ångra sina val, det som varit kan man inte göra så mycket åt ändå. (Säger den som är bäst på att älta saker!) Men framför allt, det är ju faktiskt först nu som du hittat den som du verkligen vill få barn tillsammans med! Var inte det värt att vänta på? Hoppas innerligt att ni ska få ett litet kärleksbarn när det känns rätt och att du inte ska behöva gå igenom en hel massa jobbigt innan!
    Åter igen; jättekram!

  3. Taaaack Johanna!
    Visst hade det suttit fint med fler kusiner till tjejerna? 🙂

Lämna en kommentar