VIll ni läsa mer? juli 16, 2010

Den här bloggen tvärdog eftersom jag fått barn. Jag läser den själv ibland, bara för att inte ta min skatt för givet.

Vill ni läsa mer om vad som hände sen så hänvisar jag till min andra blogg här: Grynet

Jag gjorde det. oktober 15, 2009

Efter noggrant övervägande valde jag att ta vaccinet. Det ska även de andra som är gravida på min arbetsplats göra.

Den här bloggen dog. september 6, 2009

Var svårt att fortsätta sksriva om rädslan för att inte kunna bli gravid, efter att jag kissade ett plus på stickan. 🙂

Semester. juni 26, 2009

Jag tror min hjärna har tagit sommarlov, därav skrivbrist i blogggen!

Återkommer när hjärnan vaknat igen.

Morgonstund har guld i mund. juni 19, 2009

Jag träffade båda brorsdöttrarna plus gudsonen i helgen och som alltid var det som redbull för själen. När Nadja klockan 7 på söndagsmorgonen kom in och sa ”godmorgon, dags att vakna” och hoppade upp i sängen och myste, då var livet bra. Jag såg till att få in Vanja i sängen också, sen hade vi morgonmys och kramkalas en stund.

Just då kändes det som att jag skulle kunna vakna så alla dagar.

Hormonsvaj. juni 7, 2009

En smidig sak med att vara sjuksköterska är att det är lätt att smygkolla provsvar och egna journaler. Fast det får man inte göra, för man får bara kolla sina patienters journaler. Jag är inte min egen patient, men å andra sidan tänker jag inte anmäla mig själv för att ha läst mina egna journaler.

Det mesta såg tipptoppigt ut. El-status och blodvärde och blodfetter och sådant var perfekt. Hormonerna var… huy. Inte inom referensvärdena. Men jag kan för lite om det för att veta hur illa det är.

Skrev ut lab-listorna och planerar väl att googla lite när jag orkar.

Abort. juni 3, 2009

En av mina kursare arbetar på en kvinnoklinik och är anestesisyrra. Hon berättade idag att deras abortschema är helt späckat. Tolv skrapningar om dagen. Sedan medicinska aborter utöver det.

Det känns konstigt. Jag är absolut inte emot abort. Jag är inte emot fri abort heller, även om jag kan vara kritisk mot det. Men det är konstigt att folk blir oönskat gravida och att många dessutom blir det gång på gång. Och bara tar bort fostret…

Och så finns det folk som kämpar i åratal för att bli gravida. Världen är skev och orättvis.

PMS. juni 2, 2009

Premenstruella spänningar. Alla pojkvänners värsta mardröm. PCO-s tjejers pojkvänners absolut jävla jättemassa värsta mardröm.

PCO-S ger extrem-PMS. Den senaste tiden har det dock inte handlat om irritabel och utåtagerande hormonell störning, utan bara känslomässigt svängande i kvadrat. Ena sekunden är hela världen elak och jag tokgråter för att i nästa sekund tycka att livet är underbart. Ni tjejer som har vanlig PMS, tänk er att ha det fast några resor värre. Det är påfrestande.

Tack och lov dröjer det en stund innan det är dags för nästa runda.

Drömmar. juni 2, 2009

Periodvis drömmer jag om att jag är gravid eller har en liten knodd. Jag gillar de drömmarna, men jag gillar inte att vakna.

Jag har tänkt en hel del på vad jag skulle göra om det blir så att jag aldrig får barn. Ibland känns den tanken inte ens skrämmande, men oftast gör den tanken att jag får en klump i magen. Jag tror jag skulle utbilda mig galet mycket och lägga ner all energi på bli lite smartare och få högre akademiska titlar. Antagligen skulle jag vara professor innan jag fyllt 40, eftersom jag skulle göra allt för att fylla tomrummet.

Trots att jag kanske inte kan få barn, så lutar mina tankar mer och mer åt att jag ska bilda familj i framtiden. Jag blir lite irriterad på mig själv då jag höjer mitt hopp när jag tänker så.  Det brukar sluta med att jag trillar ner i ett dike av förtvivlan över att mina drömmar kanske inte blir sanna.

Förresten. Par som får barn har rätt att ta ut föräldraledighet med ekonomisk ersättning. Par som inte får barn då? Det är egentligen rätt så diskriminerande.

Barnen. maj 31, 2009

Idag har jag pratat i telefon med min gudson, Dante. Det var galet länge sedan jag träffade honom, så länge sedan att jag får lite ont i magen faktiskt. Vi bestämde att vi ska hitta på något skoj i sommar, jag föreslog en tur till Junibacken vilket han verkade digga som attans.

Pratade även med Najda, den coolaste 3 åringen i världshistorien, producerad av min bror och svägerska. Hon hade fått åka brandbil och hade massor att berätta. Tydligen så vill hon bli prinsessa-doktor, prinsessa-polis eller prinsessa-brandtjej. Vad hon än väljer att bli kommer hon alltid vara min prinsessa!

När jag känner mig lite blue brukar jag försöka låna Dante eller Nadja. På senare tid har Nadja blivit lek-attackerad oftare dock. Och även hennes underbara lillsyrra. Efter en dag med någon av dem så är alla bekymmer som bortblåsta och jag får massa kraft och lust till att göra saker.

65 mil bort från dessa godingar borde faktiskt vara kriminellt. Behöver jag säga att jag har hemlängtan?