Barnen. maj 31, 2009

Idag har jag pratat i telefon med min gudson, Dante. Det var galet länge sedan jag träffade honom, så länge sedan att jag får lite ont i magen faktiskt. Vi bestämde att vi ska hitta på något skoj i sommar, jag föreslog en tur till Junibacken vilket han verkade digga som attans.

Pratade även med Najda, den coolaste 3 åringen i världshistorien, producerad av min bror och svägerska. Hon hade fått åka brandbil och hade massor att berätta. Tydligen så vill hon bli prinsessa-doktor, prinsessa-polis eller prinsessa-brandtjej. Vad hon än väljer att bli kommer hon alltid vara min prinsessa!

När jag känner mig lite blue brukar jag försöka låna Dante eller Nadja. På senare tid har Nadja blivit lek-attackerad oftare dock. Och även hennes underbara lillsyrra. Efter en dag med någon av dem så är alla bekymmer som bortblåsta och jag får massa kraft och lust till att göra saker.

65 mil bort från dessa godingar borde faktiskt vara kriminellt. Behöver jag säga att jag har hemlängtan?

Insomnia. maj 30, 2009

Sömnproblem är ett symtom av PCO-S sägs det. Insomnia är gott när det är som bäst. Klockan är 01.30, jag ska upp och stå på jobbet 06.45…. är helt slut i kropp och hjärna, men sova kan jag fantamej inte!

Jag hatar insomnia. Hatar hatar hatar.

Godnatt.

Utslag. maj 30, 2009

Ja inte i form av prickar på huden. Utan ett annat positivt besked.

Och nej, jag har inte pissat ett plus på stickan.

Biverkning. maj 28, 2009

Nu börjar jag minnas igen varför jag slutade ta metforminet. Biverkningarna. Jag mår så illa att jag inte kunnat sova på två nätter, samtidigt kan jag inte kräkas.

Det är fruktansvärt tärande och plötsligt känner jag mig sjuk. Jag känner mig som en enda stor biverkning.

Tävling. maj 27, 2009

En av mina äldsta vänner klargjorde idag att hon och hennes karl troligvis kommer skaffa barn no 2 snart.

Snacka om att jag ligger efter! Jag står inte ens på prispallen i livets tävling.

Om det inte är så att ”flest skor när hon dör” vinner. Då vinner jag stort.

Ovisshet. maj 26, 2009

Jag och Andreas pratatde lite om barn-grejen idag och jag kom till en insikt. Egentligen är det mest ovissheten om huruvida jag kan få barn eller inte, som är det jobbiga. Om jag hade vetat att det  var helt kört hade jag kunnat ställa in mig på det och planera mitt liv utifrån det. Och bearbeta. Sörja. Och försökta gå vidare.

Nu slits jag mest mellan hopp och förtvivlan och drömmar och rädsla. Jag har någon slags pågående sorgeprocess samtidigt som jag hoppas. Konstigt att det blir kaos?

Fly. maj 26, 2009

Vaknade återigen av ett mms. Bebisen på en filt. Tillkännagivande av namnet…. Frida Lilly. Galet fint namn.

…och så blev det så där blandade känslor igen.

Jag har allvarligt talat tänkt tanken att sluta logga in på facebook. Det är bara bilder på bebisar och tultisar, statusupptdateringar som handlar om graviditeter eller små barns framsteg. Överallt, hela tiden. Käftsmäll efter käftsmäll.

Uppgivet. maj 25, 2009

Tjejer med PCO-S är överviktiga. Check. Hormonbalansen blir bättre om man går ner i vikt. Chanserna till att bli gravid ökar också. Check. Allt blir bättre. Check.

Problemet är bara att om man har PCO-S är det nästintill omöjligt att gå ner i vikt. Kul.

Jag bara måste börja äta tabletterna igen. Och leva på knäckebröd, tonfisk och keso…. BLah.

En känsla. maj 25, 2009

Två av mina föredetta pojkvänner fick veta om min sjukdom ganska snart efter att jag fick diagnosen. Jag förklarade att jag kan vara infertil och bådas kommentar var : ”Men gryn, du har alltid sagt att du har en känsla av att du kommer ha svårt att bli gravid”

Är det inte konstigt?

Gynekologi. maj 25, 2009

Det här med vad folk vet om PCO-S är egentligen rätt märkligt. Jag har läst någonstans att det är väldigt vanligt, 10% har det eller något sådant. Det är inte alla som upptäcker det, speciellt inte om de får barn utan problem. PCO-S upptäcks oftast när kvinnor inte blir gravida. Hur kan en så vanlig sjukdom ändå vara så okänd hos gemene man? Kanske borde det klassas som folksjukdom? Är det så illa att den är så dold, för att det är en kvinnosjukdom? Det är allmänt känt att det läggs mindre pengar på forskning när det handlar om sjukdomar som drabbar kvinnor. Jag skulle kunna skriva en halv uppsats bara om det, men jag besparar er….

Själv upptäckte jag PCO-S när jag läste om det. Jag googlade något av mina symtom och SMACK, så dök det upp. Det var som att läsa en beskrivning av mig själv. Allt jag någonsin sökt sjukvård för, förutom halsfluss, fanns med bland symtomen. Jag vet att jag redan under sjuksköterskeutbildningen läste lite om PCO-S och tänkte att jag kanske har det, men under den utbildningen har man en släng av cancer och schizofreni och allehanda sjukdomar dagligen. Därför slog jag dessa tankar ifrån mig. `

Ett samtal till specialistgyn, en relativt lång väntetid. Sedan ett års utredning. Jag tror få kvinnor är så vana med gynekologiska undersökningar som jag. Vaginala ultraljud var det närmaste jag kom kärlek ett tag där. Provsvaren ville aldrig vara klockrena för att visa PCO-S, men så är det ofta. Hormonerna är lite som spöken och dessutom svallar de som tusan under en menscykel. Min läkare satte diagnosen eftersom jag så uppenbart har sjukdomen. Sedan började behandlingarna….